
När Linn besöker gården som släkten ärvde efter hennes farmor börjar hon sakta inse att något inte står rätt till. Hon minns gården och sin tid där med farmodern som lycklig men nu är huset ödsligt, kallt och hotfullt. Något närmar sig familjen när de är där, något förvrängt och hungrigt som söker hämnd. Linn försöker varna de andra men de lyssnar inte, eller bortförklarar hennes varningar. Hur ska hon få dem att förstå att de alla är i fara?
Kerstin Lundberg Hahn har i denna roman använt sig av Nordisk folktro där den beskedliga gårdstomten får en framträdande roll som ett mörkare väsen, förvrängd av ensamheten efter farmoderns död och oförståelsen hos de vuxna som tog över. Romanen är en typisk skräckroman i det lättlästa formatet som efterlämnar en krypande känsla av obehag. Vad vet vi egentligen om det som lever inpå oss, iakttagande och närhetssökande. De som gillar att läsa skräck (som jag) kommer nog att gilla boken.
Josefin, Lindeskolans bibliotek